Imorgon..

..ryker gipset, hoppas jag i alla fall. Håll tummarna för att foten läkt som den ska! Jag ska nog inte hoppas på att göra allt för mycket första tiden, men får jag börja stödja på den är jag glad, hoppas på att kunna köra bil.
Annars pluggar jag och är nästan klar med ännu en kurs men har en uppgift som jag måste göra senare då det är fältstudier.
Min lilla prinsessa lär sig nya saker hela tiden man blir förvånad över vad mycket hon kan och hon förstår nästan allt. Längtar efter att kunna göra saker med henne, en månad med gips är oändligt långt ska ni veta. Har känt mig helt hjälplös ibland, eftersom lär man sig ju vissa trick för saker och ting men allt blir oändligt mycket jobbigare.
Min älskade sambo har varit underbar, som alltid=)